lördag 7 augusti 2010

Det började som så....

Någonstans startar väl alltid ett intresse. Mitt trädgårdsintresse blev i alla fall betydligt större efter att jag lärt känna Vivianne, hennes trädgård och hennes glädje inspirerade mig till att lära mig mer. Idag var jag med lilla familjen och besökte henne. Alltid lika rofyllt att gå runt på hennes ägor, ja för det är liksom mer en en trädgård det är väldiga ytor inredda på olika sätt.
Jag kom hem med tre valnötsträd som jag hittade på hennes kompost och denna underbara zinniabukett.



Vivvi kan man förresten träffa , på torget i Falkenberg där hon säljer sitt mumsiga bröd, saft, sylt och växter.


Så till något annat, känner att jag skulle vilja så mycket men har inte riktigt ork till allt...har en jätte lång att göra lista...drömmer om att göra utflykter dit och få ordning där och göra lite saft här. Men så blir jag bara toktrött rätt som det är. I allt detta virrvarr av önskemål och krav mest från mig själv, vill jag bara sitta ner och njuta av vår underbara O.

När vi kom hem idag var vi nog alla tre lite trötta men hade bestämt matsedel och egen pesto skulle grejjas till, kyckling skulle grillas och pasta skulle kokas.

Ibland får man liksom hitta orken att börja och när man väl är igång så går det som hejsan

Det blev en fröjd för gommen!

3 kommentarer:

  1. Visst är det så att man får tvinga igång sig ibland. Det brukar bli himla bra.
    Vad kul med valnötsträd!

    Kram
    Anna

    SvaraRadera
  2. HEj MAri!
    JAg brukar vara ganska snäll mot mig vad gäller alla måsten... Det blir bäst så tycker jag. Man kan inte hinna allt bara för att man har tänkt tanken:-)

    Ha en fin vecka! Hillevi

    SvaraRadera
  3. Är alltid lika glad när lilla familjen hälsat på. Får ny energi av din entusiasm och gudarna ska veta att det kan behövas i bland. Plockade gröna tomater och syltade efter ett gammalt recept i går.Kram Vivi

    SvaraRadera